Dyngkåt och hur helig som helst.
Julen har passerat, och den har varit idyllisk. Julafton firades med sambons familj ute i skogen, och innefattade pulkaåkande, julgran och mat. Juldagen firades med min sida av familjen i närförorten med mera mat (just how I like it), klappar och kramar. Av sambon min fick jag inte bara ett par löparhandskar jag önskat mig, utan även en bok skriven av geniet Mia Skäringer, med samma titel som detta inlägg. Igår låg jag i sängen och läste en av de många krönikor hon skrivit genom tiderna och fastnade för följande citat i en krönika om partnern i sitt liv:
"Och hur vet man att man hittat mannen i sitt liv, då? Det känner man. Om man tvekar det minsta är det fel. Jag tager dig som du är med alla dina jävla fel och brister. Med dina fula fötter och din snygga stjärt, med min slappa brustna mage och mina vackra ögon. Du är min själs älskade. Och jag är din."
Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv, och var tvungen att läsa det högt för sambon, samma sambo som gav mig denna underbara bok. Jag gav en kyss, och somnade gott.
Kommentarer
Trackback
