Idag är det lördag, och det innebär inte alltid lugn och ro. Klockan ringde relativt tidigt, inte bara för att sambon min skulle iväg för att tjänstgöra på arbetet, utan även för att jag skulle bege mig till farmor för att utföra det årliga pepparkaksbaket. Det inleddes med att jag vart lite sen... Det är inte varje dag man har chansen att bara sitta i soffan, dricka kaffe och läsa tidningen för att på en gång glömma vad man har läst två sekunder efter avlutad mening! Jag drömde mig bort, tittade en snabbis på klockan och inser att jag skulle ha gått för en kvart sen. Jaja, bara att springa till tåget för att bege sig till farmorn. Där hade mamma och farmor redan startat, skrattade lite lätt när jag kom in och jag började kavla den söta degen. Detta innebär att jag nu har en liten låda med pepparkakor stående på diskbänken. Får se hur länge de räcker innan de är slut, kan ju hoppas att det i alla fall hinner bli advent...

Jag tycker om cardigans, både klädesplagget och musikgruppen. Men den här gången syftar jag till klädesplagget. Idag införskaffades en ny sådan, en som går i rött. Inte bara med tanke på föregående inlägg, att jag älskar jul, utan även för jag vill ha lite fler färger i min garderob. Och lik julstjärnorna, vill man använda det nya på en gång, så kollegor, den kommer att vara på imorgon! Nu är denna röda kreation en ny invånare i hushållets garderob, välkommen:

Det är inte många dagar kvar nu till första advent. Att jag alltid har älskat julen är ingen hemlis direkt, och brukar tycka att man ska börja julpynta första advent. I vissa nödfall dagen innan. Detta år kliade det så mycket i fingrarna att julstjärnorna kom upp igår. I och med att vi relativt nyligen flyttade hit och i förra lägenheten hade fönsterbrädor (nu har vi blott franska ballkonger), hade vi ingen lämplig julbelysning och införskaffade oss det igår. Och när man köper något nytt vill man gärna använda det på en gång. Detta inträffade nu, och vips så hänger stjärnorna i våra fönster. Vi körde på den lite mer simpla stilen, inget guld och glimmer den här gången. Men man vet aldrig, snubblar man över något som glittrar så...

Låt 2009 års jul börja!

Ni har med stor sannolikhet upplevt samma sak som jag, ni vet när det spritter lite lätt under fötterna och knäna är på gränsen till att flyga åt olika håll när tonerna når era öron. Jag pratar såklart om nostalgi. Min nostalgitarm har dansat som bara den de senaste dagarna, och då är Spotify guld värt. Min nostalgilista fylls bland annat med följande bitar:

Ace of Base - The Sign
Denna popsång lyssnade jag och min barndomskamrat My på mycket. Vi ville också vara popstjärnor så vi hoppade runt i hennes sovrum (det var mycket större än mitt så vi fick mer plats), trodde vi kunde texten och sjöng på låtsasengelska. Varje gång jag lyssnar på den tänker jag på henne och hennes sovrum.

Steps - Tragedy
I mellanstadiet gjorde jag och tre kompisar danser ihop och mimade till texten (trodde vi, av samma skäl som ovan), bland annat till denna bit. Tre av oss uppträde även på sexans skolavslutning med just den dans vi kombinerat ihop till den här låten, som ursprungligen sjöngs av Bee Gees.

Beyoncé Knowles - Check on it
Detta var visserligen inte så länge sedan, 2005-2006 någon gång, men denna var låten som gick på repeat på förfesterna under mitt första år på universitetet. När jag hör den idag drömmer jag mig tillbaka till mitt lilla, röda korridorsrum, ståendes mittemot min kamrat Elsiabeth och härmade varandras höftrörelser (hon vann alltid på att vara snyggast av logiska skäl; hon har höfter).

Lisa Ekdahl - Vem vet
Titelspåret (?) på den första skivan jag fick med samma namn som artisten. Jag vet egentligen inte om jag var något större fan av henne som liten pojk, men idag när jag lyssnar på "Vem vet" minns jag när jag satt och lyssnade på hennes rätt coola stämma och tyckte jag var tokhäftig som hade en egen CD-skiva.

Spice Girls - Wannabe
Jag är ju en av de få individerna som fortfarande lyssnar på kryddflickorna, men låten "Wannabe" får min nostalgitarm att dansa nästintill varje gång. Det var ju början till något stort, i alla fall för mig.

Nu kan man ladda sin iPhone med hjälp av vinden. Till ett pris av femhundra femton kronor kan man det! Hittade en affish på T-banan och såg denna pryl. Det råder ju en konstant debatt angående hur energislöseriet dödar vår planet, och detta kan vara nästa steg, att ladda sin telefon genom fönstret? Det finns prylar för allt.

Än en gång sitter man här, framför datorn och det är söndag. Imorgon börjar ännu en arbetsvecka och man känner inte till hundra procent att man har hunnit med allt man ville under den på tok för korta helgen. Jag har som många vet gått direkt från gymnasiet för att plugga, och studentlivet är inte lika inramat som de som är knegare. Jag får höra från mina kollegor om jag aldrig bara ligger hemma på soffan och degar framför TV:n. Detta är ett resultat av att jag berättar om mina äventyr efter arbetstid och helgerna som i vissa fall tröttar ut folk.

I och med att jag är van sen tidigare att kunna planera mina dagar utifrån några föreläsningarna att lyssna till och kapitel att läsa hinns det med en hel del ytterligare. Nu jobbar man mellan 08:00 och 16:33 och hinner inte riktigt alltid med det man vill, så det gäller att planera! Exempelvis imorgon, då ska jag som vanligt arbeta fram till halv fem-snåret för att sedan bege mig hemåt, knyta på mig mina nyinförskaffade löparskor, ta mig en runda (kroppen är ju inte lika fast som den varit tidigare), duscha av mig och lite fix inför att därefter kommer mina två goda kamrater på middag, samtidigt som vi har tvättstuga 19:30 - 22:00. Bör dock bättra mig lite på att bara vara, men det är svårt när det finns så mycket man vill göra!

Detta innebär att jag nu är förlovad. Knas! Efter tre års kärleksrelation har vi nu tagit ett steg till och gått och förlovat oss. Vi är båda mycket glada, av logiska skäl. Jag känner mig trygg i vår relation och tror på vår eviga kärlek, hur larvigt det än låter. Känns ungefär lika bra som larvigt det låter, det vill säga tokmycket.

Vi förlovade oss i Paris, även det kanske lite larvigt, men ack så fint. I början av vår relation så kom vi på att vi båda var suckers för lite små töntig romantik, vilket vi nu fick. Efter ringbytet knallade vi upp och pussades i Eiffeltornet som grädde på moset. Mycket mat blev det också, bland annat den franska delikatessen sniglar. Smaken var det väl ingen större fara, men konsistensen var verkligen inte min favorit. Men nu har jag gjort det i alla fall, och jag kan pricka av det i livets bok av måsten.

Något annat vi gjorde var att dricka kaffe på Starbuckskaffe, för mig första gången. Två olika versioner av latte hann jag få i mig, och favoriten av dessa två var nog deras Mocha Latte med en extra espressoshot. Det var som att dricka en flytande cocosboll! På flygplatsen hem skulle jag beställa till mig och min livskamrat, och begick den värsta kaffesynden av de alla och uttalade det "expresso". Kill me now...

Yummy yummy yummy I got love in my tummy

Denna fas kommer jag troligen att använda mer än ett par gånger de närmsta dagarna. Varför? En bild säger ju mer än tusen ord, så:

Imorgon bär det av. Då ska jag och sambon bege oss till frankeriket, kärlekens huvudstad Paris. Det har varit bokat sedan september, men känns som längre än så. Jag har aldrig varit i Paris så det ska bli spännande att se staden och se om det är så romantiskt och fantastiskt som alla säger. Många på jobbet har gett mig massa tips om att göra vissa saker, men jag har inte skrivit ned ett enda av alla tips jag fått. Tur är, att jag har en kollega som själv varit där och införskaffat sig en liten resebok med massa uppdaterade tips om allt mellan himmel och jord. Allt från matställen och barer till museum och guideturer. Bara att tuta och köra! Ses på söndag!

Ibland undrar jag om jag kanske valt fel yrke. Aj faan säger man då, i och med att jag har väl dryga kvartsmiljonen i studieskuld. Jag har visserligen åldern för mig att skola om mig, men är det inte lite lagom larvigt att känna så här efter att ha arbetat på heltid i blott 10 månader..? Ska man sadla om till typ... murare?

Men jag vill faktiskt jobba med människor, fast kanske inte på det sätt jag jobbar nu. Kontroll, handläggning och avslag är vardagliga begrepp jag hellre skulle byta ut mot samtal, gemensam reflektion och utveckling. Jag hoppas att få ett sånt arbete, alternativt finna verktygen som ändrar min syn på mitt nuvarande arbete. Vilket som, tror jag att det kommer gå bra. Livet är till för min fördel, om det låter logiskt. Alla har vi rätt till svackor någon gång ibland.

På tal om förra inlägget, så är Lady Gaga en artist vars musik kan få benen att spritta åt alla håll och kanter. Hennes nya låt, Bad Romance, är inget undantag. Jag finner det svårt att inte gilla hennes stil, musik och aura. Hon är hela paketet.

Medan vissa sysslar med narkotika, andra med bungy-jump och andra med sexuella risker för att finna spänning i vardagen, sysslar jag med musik. Jag är inte tillräckligt musikalisk att själv producera musik, mer än att hitta på en andra stämma ibland som kan låta både bu och bä, men musik är troligen en av mitt livs stora kärlekar. Vad finns det mer som kan få det krypa i fötterna, få ett glatt humör bli ännu gladare eller bearbeta en liten humörssväcka?

Jag tycker det är underbart att fylla min fina röda i-Pod med musik av olika slag och sen bege mig ut i världen. Den lilla röda förgyller alltid min resa till och från jobbet, en väg som annars är väldans trist om man inte stöter ihop med en kollega man tycker om på vägen. Men även då kan den vara bra att ha, för ibland är man inte sugen att prata med någon på vägen till gruvan. Då kan man lyssna på de ljuva tonerna samtidigt som man tittar på någon man tycker bra om.