Oh my lord!



Love her!

Jag har en katt.

När inte sambon är hemma är det kalas att ha en katt som sällskap. Jag har en katt, världens finaste Julia. Julia har bott med mig i tre år och kanske, fyra månader. Två-tre månader senare träffade hon den som skulle flytta in med oss.

Först när hon flyttade in var hon en skygg liten krabat som bara kom fram under sängen då det var natt eller i alla fall sen kväll. Men någon vecka senare började hon hoppa runt i min dåvarande lägenhet, och till och med sova i sängen tillsammans med mig mellan mina fötter, något hon fortfarande gör. Hon började prata lite mer, hon började långsamt men säkert börja spinna när man kelade med henne och idag kan hon börja kurra bara man tittar på henne. Jag ser det som ett tecken på att hon trivs med oss, och det är ju bra då vi trivs med henne.

Nu ligger hon bredvid mig här i soffan och sover. Ibland undrar man vad hon drömmer om...


Ännu en finfin kvinna.

Lady Gaga är ju en av mina favoriter (svårt att undgå). Ytterligare en av mina favortier är Beyoncé Knowles. Klicka på klippet nedanför förstår ni varför:


Kärlek, det är fina grejjer.

Ibland får man såna där rusningar genom kroppen. En rusning som är en följd av att man pratat med sambon, sett en bild på sambon eller lyssnar till en låt jag lyssnat på tillsammans med sambon. Jag fick en sån i denna stund, efter att precis ha haft ett samtal med den underbara människa jag är förlovad med. Låter larvigt, men sån är verkligheten.

Puss på dig, jag älskar dig.

Det må vara kallt i Sverige...

... men chansen att detta inträffar är nog rätt små:


Beyoncé the chipmunk


Brukar inte vara något större fan av att animerade ekorrar sjunger mina favoritlåtar, men denna är lite söt.

Slutet av de röda dagarna

Nu har alla röda dagar tagit slut för denna gång och vi får nu vänta ett tag på nästa omgång. Min vardag har inletts med arbete, på ett relativt folktomt på kollegor, som ville förlänga nyårsledigheten med semester. Jag var ledig sammanlagt i tolv dagar under jul och nyår, vilket var välbehövt. När jag kom tillbaka till kontoret kändes det faktiskt rätt okej. Det var skönt att alla inte var på plats, så man kunde köra på i sin egen takt utan ljudnivå till taket. Dock låg ju "hotet" om att alla deras klienter skulle komma och vilja ha hjälp samtidigt. Detta inträffade aldrig, som tur var.

Så här ser vardag ut enligt Google's bildsökmotor:


RSS 2.0