När inte sambon är hemma är det kalas att ha en katt som sällskap. Jag har en katt, världens finaste Julia. Julia har bott med mig i tre år och kanske, fyra månader. Två-tre månader senare träffade hon den som skulle flytta in med oss.

Först när hon flyttade in var hon en skygg liten krabat som bara kom fram under sängen då det var natt eller i alla fall sen kväll. Men någon vecka senare började hon hoppa runt i min dåvarande lägenhet, och till och med sova i sängen tillsammans med mig mellan mina fötter, något hon fortfarande gör. Hon började prata lite mer, hon började långsamt men säkert börja spinna när man kelade med henne och idag kan hon börja kurra bara man tittar på henne. Jag ser det som ett tecken på att hon trivs med oss, och det är ju bra då vi trivs med henne.

Nu ligger hon bredvid mig här i soffan och sover. Ibland undrar man vad hon drömmer om...